I går skrev jag en artikel om att surfplattor utan 3g är ute. Det slog mig under tiden som jag skrev att jag nyligen köpt exakt en sådan. Som vanligt är jag ur fas med tiden.
Jag kunde inte motstå ett erbjudande från Pixmania. 800 kronor, inklusive frakt, för en 7-tumsplatta med Android. Som hittat.
Efter lite inledande problem med att hitta den rätta touchen för pekskärmen har jag hittat de rätta ”use casen” för min budgetplatta. Jag råkade ställa in kinesiska av misstag och kunde till en början inte ändra det, eftersom det var ett h-e att ”rulla” skärmbilden. Men efter ett tag kom jag på att det gäller att trycka rejält. Efter att ha chansat mig fram i de kinesiska menyerna fick jag tillbaka ett för mig begripligt språk till slut.
När den vanliga datorn är upptagen hemma och jag behöver kolla mejl eller Sportbladet eller liknande så greppar jag plattan. Det fungerar utmärkt. Plattan är definitivt ett bättre verktyg för att surfa o kolla mejl än min lilla telefon.
Vad gäller användning utanför hemmet har jag inte kommit så långt med plattan. Fik med trådlösa nät bör inte medföra några problem. Annars får jag testa att ansluta mig till internet via telefonen, vilket ska fungera.
Den största utmaningen är att hindra tonårsdottern från att ladda ner en miljon appar.
Det är hur som helst kul med nya prylar.
/Lars Danielsson, teknikreporter på CS
I början på året började HP sälja sin första ultrabook, Folio 13, som generellt har fått positiva omdömen. För egen del måste jag säga att jag inte är helt nöjd med vissa detaljer. Det gäller främst det faktum att den väger 1,5 kilo vilket är cirka ett halvt kilo mer än flera av konkurrenternas produkter i denna kategori. Dessutom är den hela 1,8 centimeter tjock och ger ett ganska klumpigt intryck. För min del slutade mitt test av Folio 13 mycket abrupt. Jag har säkert testat ett hundratal bärbara datorer under mina många år som testare på Computer Sweden men det som hände med Folio har jag aldrig råkat ut för tidigare. Jag skulle flytta datorn medan skärmen var uppfälld och lyfte den med två fingrar i den övre ramen. Då lät det bara knäck och skärmen sprack! Så det enda sättet att jobba vidare med datorn är att ansluta den till en extern skärm.
Jag antar att detta inte skulle ha hänt om datorn varit lite lättare så jag inte skulle behöva ta i så mycket när jag lyfte den. Hur som helst får HP nog lägga lite bättre krut på sina skärmar. Gorilla glas ska vara bra har jag hört!
Joel Åsblom, reporter på Computer Sweden
Nu är det gjort. Jag slipper vara ofrivillig Appleanvändare.
Som jag berättat tidigare blev jag Ipodägare av misstag. Jag har egentligen inget emot min Ipod Shuffle, förutom en sak: att man inte kan spela låtar i alfabetisk ordning efter filnamn. Det är skäl nog för mig att byta mp3-spelare.
Som så ofta förut är det Teknikmagasinet som kommer till min räddning. I fredags slog jag till på en 80-kronors mp3-spelare. Man fick i och för sig köpa till ett minneskort, men det var ingen större utgift. Jag hittade ett på 8 GB för 99 kronor i en annan affär.
Så här ser underverket ut.
/Lars Danielsson, teknikreporter på CS
Jag har varit på en del it-mässor i mina dar och det kan vara kul. Men inget i den vägen går upp mot årets höjdpunkt för min del: Musikmesse i Frankfurt. Just nu sitter jag på flygbussen efter årets besök och försöker sammanfatta mina intryck.
En kul sak med Musikmesse är att man träffar kompisar från förr, som killen till vänster på den här bilden, det är jag till höger:
Nej, det är naturligtvis ingen kompis, däremot har jag lyssnat mycket på hans gitarrspel under årens lopp. Han heter Johnny Marr och spelade en gång gitarr, skrev låtar, med mera, i The Smiths, tillsammans med bland andra Morrissey. Han är fortfarande i högsta grad aktiv och brukar vara med på topplistor över världshistoriens bästa gitarrister. I engelska tidningar brukar han hamna högt upp på de listorna.
Jag intervjuade honom för tidningen Studio, en artikel kommer där så småningom. Jag kan i alla fall säga att det var en av de mest intressanta och trevligaste pratstunderna i mitt liv. Både jag och Johnny är gitarrnördar, så vi hade mycket att prata om.
En rolig grej var att han satt med en gitarr i knät under intervjun, som han ständigt spelade på. Så här kunde det låta: “Det är som riffet till Bigmouth Strikes Again”, (paus när han spelar riffet till Bigmouth Strikes Again), och så vidare.
Det var som om jag fick en egen, personlig konsert med valda delar ur Johnny Marrs karriär. Det var riktigt coolt och jag kan lugnt säga att han är rätt flink i fingrarna, för att uttrycka det milt. Jag är glad att jag inte fick hjärnsläpp och bad att få låna gitarren för att spela något av mina egna riff. Det hade varit riktigt pinsamt.
För min del överglänser mötet med Johnny Marr klart mina träffar med Bill Gates och Linus Torvalds. Sorry grabbar, elgitarrer är hetare än datorer.
Det var första gången under en intervju som jag bad om en autograf. Visserligen för min systerdotters räkning, men ändå. Då passade Marr på att ge mig sitt plektrum. Jag ska rama in det och sätta upp det på väggen hemma.
Annars var det också kul på mässan. Både Fender och Gibson presenterade uppgraderingar av sina flaggskeppsserier med elgitarrer: Fenders American Standard och Gibsons Les Paul Standard. I båda fallen var det de första uppgraderingarna sedan 2008. Det är ungefär som om en ny Windowsversion, en ny Ipad, en ny stordatorserie från IBM och en ny version av Oracles databas skulle lanseras på samma it-mässa.
Namngivning för elgitarrer är lite lustig. Standard är oftast den mest eftertraktansvärda, om än inte exklusivaste, serien i ett sortiment. Special är ofta en lågprisvariant av Standard, inte en bättre variant. Och så vidare.
Jag skriver om Fenders och Gibsons nyheter, och andra gitarrnyheter, på Studios webbplats. Det är skönt att få betalt för alla pengar jag lagt ut på gitarrtidningar och gitarrböcker under årens lopp.
Jag hann bara vara i gitarrhuset under mitt mässbesök. Bara det är som Älvsjömässan känns det som, sedan finns det ett tiotal hus till, med andra instrument, ljudutrustning, ljusutrustning och gud vet vad.
Den coolaste montern i gitarrhuset var, precis som förra året, ESPs. ESP vinner på att ha flest elgitarrer av alla i sin monter. Här är några av dem, det fanns många fler:
Jag var på mässan i går, fredag, och i dag, lördag. Det är stor skillnad på de båda dagarna. Man kan kalla lördagen för Allmänhetens dag, och jag lovar, det var trångt. Riktigt, riktigt trångt. Det var inte minst väldigt många tyska hårdrockare på plats.
Lägg till det att många utställare brassade på med demos, små spelningar, på hög volym i sina montrar och ni kan tänka er hur det lät och hur det var. Kort sagt, det var ett inferno. Men rätt kul, även om man tröttnar efter ett tag. Jag fattar inte hur utställarna orkar i fyra dagar, även om inte alla dagar är som lördagen.
En kul grej med gitarrhuset är att det har två våningar och kan ni gissa vilka som INTE är på samma våning? Just det, Fender och Gibson,
En klok person sa till mig en gång under en intervju att om man studerar de två största företagen i vilken bransch som helst så kommer man att upptäcka att de är helt olika. Det stämmer sannerligen med Fender och Gibson.
Jag vacklar verkligen angående vilken av de två jag gillar mest. Just nu har jag haft en ganska lång Gibsonperiod, men det börjar luta åt Fender igen. Lösningen på mitt dilemma är nog att samla på gitarrer av båda typerna.
Problemet med den lösningen är att det finns fler coola modeller än de från Fender och Gibson, till exempel från Ibanez. Det vore bra om jag kunde bestämma mig för en typ av elgitarr. Jag får se hur jag gör med min samling framöver.
/Lars Danielsson, teknikreporter på CS
Som jag nämnt tidigare är LKP (Lars kritiska prisnivå) för Windowstelefoner satt till 999 kronor. Nu börjar det faktiskt närma sig. Nokia lanserar Lumia 610 som ska kosta 189 euro. Det blir drygt 2 000 kronor inklusive moms.
Om man väntar ett halvår eller max ett år så tror jag att LKP uppnås. Eller nednås kanske man ska säga? Det blir väl som vanligt Teknikmagasinet som går i bräschen för utvecklingen.
/Lars Danielsson, teknikreporter på CS
Helt otroliga falsettsångare:
1. Alexis Taylor (Hot Chip)
2. Philip Bailey
3. Russell Mael (Sparks)
4. Sylvester
5. Jimmy Sommerville
Lars, nåt att tillägga?
/Sverker Brundin, föräldraledig teknikredaktör Computer Sweden
Jag måste erkänna att jag är barnsligt och irrationellt fascinerad av programmeringsspråk. För att få lite struktur på det här känns det som läge för en topplista över språk. Den enda regeln är att den ska innehålla språk som jag i någon mån använt, förutom bubblaren. Här är topplistan:
1. Javascript
Det språk som jag använder just nu för ett hobbyprojekt. Jag har även skrivit en del riktig Javascriptkod, till exempel delar av användargränssnittet till ett beslutsstödsverktyg åt en stor bank. Den senaste tidens utveckling av webbteknik innebär att man kan göra mer och mer med Javascript. Jag har till och med vant mig vid klammerparenteserna.
2. Basic
Inte riktigt gammaldags Basic med radnummer och Goto. Inte heller modern Basic med avancerad objektorientering och sådana grejer. Utan någon slags mellan-Basic med hyfsat moderna konstruktioner, som till exempel Thinbasic. Det egenutvecklade program som jag använder allra mest, min att-göra-lista, är utvecklat med gratisverktyget Justbasic.
3. Notes formelspråk
OK, det är knöligt ibland, svårt att veta exakt vilket kommando som passar och man behöver skriva kod i flera olika språk rätt ofta i Notesapplikationer. Men om tillämpningen är den rätta, så att säga, så är Notes gamla hederliga formelspråk extremt kraftfullt. I alla fall om man med kraftfullt menar att det går extremt snabbt att skapa applikationer.
Bubblare: Lua
Det här språket verkar väldigt intressant.
/Lars Danielsson, teknikreporter på CS
Nu när jag börjar bli van smarttelefonanvändare känns det som god tid att sammanfatta läget på marknaden för mobiloperativ. Här är en genomgång av några av de mobiloperativ jag kommit i kontakt med, med betyg på en femgradig skala.
Operativet på Nokias billiga lurar (Nokia OS?)
Det här är en funktionell skapelse. Det är i princip omöjligt att misslyckas göra det man tänkt sig, problemet är väl att man inte kan göra så himla mycket. Dessutom är jag rätt sur på sökfunktionen i kontaktboken. Man ser bara de kontakter som börjar på exakt den söksträng man har skrivit. Det går till exempel inte att göra snabbsökningen ”T” för att hitta min kollega Sverkers alla nummer. Han har flera nummer, men läser inte sms på något av dem.
Användbarhet: 5
Funktionalitet: 2
Operativet på Samsungs billiga lurar
Ungefär som Nokias enkla operativ, men känns av någon anledning lite roligare. Man hittar definitivt de funktioner man vill åt.
Användbarhet: 5
Funktionalitet: 2
Symbian
Det här är värsta skräpet. Jag tror aldrig jag varit så frustrerad som när jag en kort tid hade en Symbianlur. Det ska i så fall ha varit när jag försökte använda Apples Itunes. Användargränssnittet i Symbian är nog det rörigaste jag sett, oavsett typ av enhet. Det var i bland omöjligt att hitta det man letade efter och det fanns hur många varianter som helst av att ange kommandon. Även om man bygger på mer funktioner än vad som var avsett från början så måste det gå att göra det bättre än vad Symbianutvecklarna gjort.
Användbarhet: 1
Funktionalitet: 3
Android
Det finns tendenser till rörighet här, eftersom det finns några olika sätt att göra samma sak. Men det är bra mycket mer begripligt designat än Symbian och känns trevligare att interagera med. Det underlättar naturligtvis med pekfunktionerna. Jag får en känsla av att Android är en lyckad kompromiss. Alla får vara med och utforma designen, men det finns en tillräckligt stark grundidé för att det ska fungera.
Användbarhet: 3
Funktionalitet: 4
Fler operativ att titta på?
Jag är övertygad om att Ios som finns i Apples Iphone fungerar jättebra, men kommer aldrig att ge mig i närkamp med det, av skäl som jag utelämnar här. Däremot är jag nyfiken på Windows Phone. Jag har bestämt LKP (Lars kritiska prisnivå) till 999 kronor för en Windowstelefon. Jag slår kanske till när det dyker upp en så billig modell.
/Lars Danielsson, teknikreporter på CS
Om du är en trogen läsare av Teknikbloggen såg du kanske att jag köpt en Androidmobil. Min plan var att låta min kollega Joel få i gång internetanslutningen på den. Men det behövs inte. I fredags kväll kom det ett sms om att ”datatrafik konfigurerats”, eller något i den stilen.
Tro det eller ej. Internet fungerar, utan att jag behövt göra något. Utvecklingen går framåt.
Det enda problemet jag har just nu med telefonen är att jag inte hittar någon väckarklocka i Android. Min tonårsdotter påstår att det ”bara är att kolla i menyn”, men inte hjälpte det mig. Det ser ut som om jag får ladda ner min första app. Min kollega Larsa påstår att det finns en app som heter Väckarklocka Extreme. Jag vet inte om han driver med mig eller är allvarlig. Vi får se.
/Lars Danielsson, teknikreporter på CS
Bild: Nelly Visanji
Som min föräldralediga kollega Sverker påpekat händer det ibland att mitt intresse för en produkttyp är ett säkert tecken på att det är på väg utför med produkttypen.
Nu har jag köpt en Androidtelefon. Min första smarttelefon! Nu är frågan, hur kommer det att gå för Android nu när mitt intresse väckts?
Jag hade tänkt vänta tills en sådan här mobil kostar under 500 kronor, men när det var lönedag förra veckan kände jag mig rik och slog till på en Huawei för 599 kronor.
Jag packade upp den i går och har i alla fall lyckats lista ut hur man ringer, sms:ar och får den att vibrera när det ringer. Till min stora lättnad är alla kontakter på sim-kortet tillgängliga.
Jag väntar med internetåtkomst till på måndag när min kollega mobilkungen Joel är på plats på redaktionen igen. Han får fixa det.
/Lars Danielsson, teknikreporter på CS
