Alltfler kunder börjar ifrågasätta den traditionella leverantörsstyrningen med vitesmodeller såsom gammal, förlegad och verkningslös. Inte sällan ser man att vitesnivåerna är tämligen harmlösa varför leverantören i vissa fall gladeligen betalar vite framför att leva upp till kraven i avtalet med kunden eftersom dessa kan vara förenliga med betydande investeringskostnader.

Istället ser flertalet kunder möjligheten med rena incitamentsmodeller där man exempelvis erbjuder leverantören 1-års förlängning av avtalet om leveransen fungerar enligt förväntan över tid. Något de flesta leverantörer ser såsom mycket attraktivt. Ett annat exempel är att leverantören mäts utifrån ett kundindex där slutanvändare och verksamheten betygsätter hur nöjd man är med leveransen avseende exempelvis tillgänglighet, bemötande, svarstider mm Ett mer drastiskt exempel på leverantörsstyrning är att kunden håller inne hela eller delar av den månatliga kostnaden vid incidenter och haverier och att ingen ersättning utgår förens leveransen fungerar normalt igen.

Händelserna kring exempelvis Tieto sätter utan tvekan fokus på frågor som berör leverantörsstyrning, incitamentsmodeller och viten. Utan tvekan ser vi ett stort intresse inte bara från kunder utan även från leverantörsledet för nya samverkansmodeller. Frågan är vilka medel som främjar målen bäst?

Joel Rudh
E-post: joel.rudh@ab1.se