I förra veckan läste jag om en ny fotobok över Stockholm. 3 fotografer har under några år tagit mer än 60 000 bilder. En del har blivit en bok och alla bilder har lämnats till ett bibliotek för att sparas för framtiden. Denna typ av bilder blir ju snabbt ett tidsdokument och får förmodligen ett större och större värde över tiden (all information blir inte mindre värd med tiden).Det som jag reagerade på var att alla bilderna var tagna med dia film! Skälet var inte nostalgi eller att fotograferna av konstnärliga skäl tyckte att dia var bättre.De hade aktivt valt bort digitala format eftersom bilderna skulle sparas över lång tid och de litar inte på att det är möjligt med digitala filformat. Jag är själv ute och diskuterar hur vi bevarar digital information över lång tid i någon typ av
 E-arkiv och min första tanke var ?det var konservativt?.
Sen tänkte jag ett varv till och kan till viss del förstå dem. Att spara digitala bilder länge är inte trivialt och för att göra det rätt (vilket är möjligt) är det många teknik och metodik frågor som måste besvaras.  Första frågan borde i detta fall vara råformat, jpeg eller tiff. Jag har sett långtidsarkiv som framgångsrikt byggts på tiff format så det kan vara en väg.
Använd definitivt inte det kameraunika råformatet är väl ett riskfritt råd.

Så det enkla svaret är ett inte långtidslagra digital filformat ? använd dia, negativ, fiche och papper som alltid.
Jag tror dock att den typen av arkiv i längden blir mycket dyra och mer och mer av informationen finns och kommer bara att finnas som digital information . Jag har sett flera exempel där informationen skapas digitalt, skrivs ut och sparas i ett pappersarkiv, samtidigt som vi även sparar den digitala kopian också. Hängslen och livrem är nog bra men det blir väldigt dyrt.Ni kan i längden inte ducka för denna typ av frågor och det börjar vi inte bli mogna att gå till digitala original.Lev väl ? lagra klokt /Per