Bland det roligaste jag vet är när jag kan hitta möjligheter där det inte är helt självklart och se likheter där det initialt ser ut som skillnaden är det självklara svaret. Jag ska ge några exempel.

En god vän till mig hade en idé. Han ville skapa en mötesplats för sköna människor som ville göra affärer och grundtanken var att just mixa olika kontaktnät. Affärer uppstår när människor möts som har ögon och öron öppna. Han frågade mig och en person till vi tyckte. Vi tyckte den var briljant! Våra tre helt olika nätverk har nu möjlighet att träffas. När helt plötsligt någon i mitt kontaktnät säger: ”Ååh vad bra! Nu kan jag lösa detta på vår förskola” och glatt viftar med ett visitkort från en arkitekt. Då hittar man möjligheter där det från början inte var tanken. En trevlig kväll kan vara början på en förbättrad förskola. De två hade troligen haft det lite jobbigare att mötas annars. Senast insåg jag själv att jag stod mellan två i mitt nätverk där den ene behövde precis vad den andra kunde erbjuda. De hade aldrig möts tidigare men det var inte förrän de sidan om mig som jag insåg det. För mig är det självklart att föra ihop dessa två – sen får vi se hur det går!

Skillnader och likheter kring en helt annan sak. HR och sälj eller sälj och HR. Vid första anblicken inte speciellt lika. Rollerna brukar lite slentrianmässigt anses som väldigt olika. För mig är det snarare stora likheter. Båda arbetar med människor, det är viktigt att skapa tydliga ramar och förutsättningar, det är tufft, mycket tufft, det gäller att om möjligt skapa win-win, hålla sig till avtalet – varken mer eller mindre och ibland göra det lilla extra för att komma vidare. Jag har gjort båda två. Jag använder erfarenheten från det ena till det andra och har förståelse för båda. Jag hade en gång en chef som sa ”jag sökte erfarna säljare och här sitter du”. Då är det inte läge att inte tro på sig själv. Jag höjde lite på ögonbrynet och konstaterade att det finns fler likheter än skillnader och jag hade inte suttit där om jag inte var bra. Jag fick jobbet!

Ett annat exempel är företag. Jag har ofta hört argumentet att vi är så speciella. Våra utmaningar är helt annorlunda än andras så det går inte att jämföra. Jag har en annan uppfattning. Företag byggs på samma sätt och människor behöver samma saker oavsett vad man gör. Vision, mål, värderingar, uppföljning och resultat behövs i alla företag eller organisationer. Sen är det hur och vad vi gör som skiljer oss åt. När jag ledde Alectas utmärkelse Sveriges bästa arbetsplats var det snarare så att det som skilde var att stora organisationer var strukturer och processer på plats. De hade utmaningar med engagemang och delaktighet. Det motsatta gällde för mindre organisationer. Styrkan låg ofta engagemanget, närheten och delaktighet men där strukturen var utmaningen. Den som skapade båda var starka kandidater till att ta emot utmärkelsen. Jag brukade konstatera att ”alla vägar bär till ledarskapet” i dessa sammanhang.

Ett av mina nöjen är när jag hittar eller ser att en skillnad är en likhet och ännu hellre en möjlighet. Allra roligast är att sammanföra människor och se vad som händer när de möts. Vill du hänga med våra nätverk är det bara att höra av sig!

Marie

Ibland fångar jag upp små fenomen i vardagen. Kanske ett stort ord till små händelser men vi håller oss till det idag. Jag ska ge ett exempel. Det är inte helt ovanligt att jag får höra från medarbetare efter att de sagt upp sig ”om bara någon sagt att de ville att jag skulle stanna hade jag gjort det”. Jag försöker då höra efter om det verkligen hade hjälpt? Efter lite resonemang så är svaret ”Nej, det hade det inte”.

Jag har förståelse för att ens ego gärna hade velat höra detta, det är en bekräftelse på att du är behövd och uppskattad. Dilemmat blir att den som har sagt upp sig mentalt är någon annanstans. Den har varit hos en annan arbetsgivare och kommit överens om att börja där. Med allra största sannolikhet skrivit under ett avtal. Att i det läget försöka övertyga någon att stanna kvar är sällan en lyckad lösning. Det finns givetvis undantag men vi håller oss till normalfallen.

Det jag funderar över är varför personen vill ha denna bekräftelse också. Är det inte ärligt menad från arbetsgivarens sida så är den inte värd något. Att bara säga det för att vara snäll och att egot får en puff uppåt blir rätt innehållslöst egentligen. När någon väntar på den kommentaren och den inte kommer så blir det en besvikelse. Vad man måste förstå är att om jag säger en sådan sak så måste jag kunna fylla det med ett innehåll om personen säger ”låt oss diskutera vad som krävs för att jag ska stanna kvar”. Besvikelsen kan  bli större om man faktiskt inte kan erbjuda något. Min rekommendation är att inte ge sig in i detta om det inte chefen verkligen kan stå upp för ett erbjudande, om förändring, om nya arbetsuppgifter, ändrade villkor eller liknande.

Sen är det givetvis tråkigt att någon måste gå vidare för att vi inte har kunnat fånga upp behov eller skapa den utveckling som individen behöver. Det handlar om att matchen mellan vart vi som företag är och är på väg med individens önskemål och drivkrafter. Inte alltid enkelt att ha dessa i synk och harmoni. Min grundprincip är att om någon väljer att gå vidare så är det bra för båda parter. Tråkigt och kostsamt för den som blir lämnad men samtidigt glädjande att någon går vidare och får nya utmaningar. Vi finns kvar när någon vill komma tillbaka igen.

Ett annat slut är förhoppningsvis vintern. Igår sjöng vi in våren. För egen del nyser jag in våren och det är lika effektfullt : ) Låt oss njuta av den ljusnande framtidens vår.

Marie

Är en mening som ofta ”poppar” upp i mitt huvud. Inte bara i mitt huvud utan jag fäller ofta den kommentaren. Utmaningen är inte att inse komplexiteten utan att göra det komplexa enkelt och anta utmaningen. Hur lätt är det inte att sitta på ett möte och helt plötsligt är du nergrävd i detaljer och försöker hitta lösningar. Istället för att ta ett steg tillbaka och se helheten. Vad är det egentligen vi försöker lösa och hur svårt kan det vara?

Jag får erkänna att jag har en tendens att hoppa in i saker och långt ifrån alltid ha koll. Om jag hade vetat allt så hade jag förmodligen tänkt för mycket och fått göra alldeles för lite roliga saker. Det är inte i alla lägen en bra strategi. Vid något tillfälle fick jag höra att Killing-gänget använde sig av strategin att alla idéer är tillåtna – de dåliga självdör och de bra kommer inte fram om inte allt tillåts. Det gillar jag! Det finns inget värre än om man börjar med ”det går inte för att…”. Känner ni hur inspirationen bara försvinner bort. Brr! En annan strategi som jag brukar använda är att jag tänker som om jag inte hade varken pengar eller resurser. Ni anar inte hur kreativ man blir då : )

Så med det sagt så undrar jag själv varför jag har så fantastisk många invändningar mot att få vissa saker uträttat. Hur svårt kan det vara att börja motionera? Hur svårt kan det vara att dra ett mejl kring ett bok-projekt? Hur svårt kan det vara att lägga upp den där kompetensplanen? Skicka mejlet om…? Boka mötet…? Hur svårt kan det verkligen vara??

Det får bli en långpromis hem för lite kombinerad reflektion och motion. Ta en mental helikoptertur för att se vad det egentligen är jag behöver fokusera på. Bocka av lite enkla saker på to do-listan så jag känner mig nöjd för att jag gjort något och kasta mig in i lite nya projekt i skönt huvudstupa läge. Bara för att jag är sån och för att det passar mig.

En glad påsk till er & fundera lite på hur svårt det egentligen kan vara??

Jag kan inte riktigt släppa tanken på att ”Personalchefen” har seglat upp som nummer 1 när det gäller framtida drömyrken. Det är 70-talisterna som har jobbat ett tag som vill dra sig in på personalavdelningen och göra skillnad om de får välja helt själva. En förklaring ska vara att Employer Branding finns som strategisk punkt på agendan och att personalchefen nu sitter i företagsledningen. Det är i alla fall vad Kairos Future fått fram som har frågat 8000 personer om sitt drömyrke i senaste Work Life-undersökningen.

Jag har funderat över vad det är som lockar. Inget tu tal om att rollen är komplex. Du ska kunna vara strategisk och stödja affären med att titta in i framtiden. Du kan aldrig vara säker på om du samma koncept eller strategi fungerar från gång till gång. Du arbetar med människor, dessa underbara mångfacetterade individer där man aldrig riktigt kan förutsätta hur det blir. Du är nära affären eller i min värld ska vara nära affären, tätt in på huden för att stötta och hålla i. Samtidigt är det ofta tuffa beslut, att vara tydlig men kunna hålla masken när du vet saker om framtiden utan att såra eller vara respektlös. Att kunna möta människor i stunden, i sorg, i glädje, i besvikelse, i frustration, ha en strategisk hjärna, ett varmt hjärta…det är ingen ände på vad du kan lägga i denna roll och nej, jag lyckas inte varje dag men jag försöker. Kanske är det därför rollen lockar?

Eller är det bara en vision om att det är mjukt, fluffigt och framåtriktat på HR? Jag tycker inte HR är det minsta fluffigt utan snarare ställer otroligt höga krav på oss utövare. Det är inget för den som ha det lugnt på jobbet och bara syssla med strategi och branding.

Nåja, tycker du det är hur kul som helst att jobba med människor och inte alltid ha en aning om hur din dag ska sluta då är det definitivt rätt jobb. Du kan utvecklas åt så otroligt många håll för det finns få roller som kan var mer komplexa, strategiska, hands on och utmanande än att arbeta med HR. För det stämmer som jag skrev i förra inlägget – sist jag kollade så består de flesta företag av människor. Det är ändå otroligt roligt att så många ser den rollen jag har som sitt drömyrke!

Marie

Funderade på vad jag skulle dela med mig av idag. Efter fem feberdagar är hjärnan inte på topp. Bara att vara däckad i feber så länge var för mig en chock. Kan inte komma ihåg senast jag var så sjuk. Tankarna gick, att ha kul på jobbet är viktigt för då är man mindre mottaglig. Vad är det som gör att det är kul på jobbet. Jag är som alla andra i det fallet. Rätt uppgift, rätt chef och rätt bolag gör att trivs på jobbet. Härliga kollegor är konsekvensen av allt sammantaget. Det är förmodligen därför jag blev så förvånad över att en bacill lyckades däcka mig. Att trivas brukar vara en väldigt bra medicin mot det mesta. Kan bara konstatera att det inte räcker mot alla baskelusker!

En viktig ingrediens är chefen. Jag har en alldeles lysande sådan. Tydlig, rak, ärlig, ställer krav, ger förutsättningar och så skrattar vi mycket. Ibland när det är som tyngst bara för att det behövs. Läser dagens CS att de 50 mäktigaste IT-kvinnorma är utsedda och min chef är med på listan även i år - grattis! Hård konkurrens men det är glädjande att av dessa 50 är hela 16 nya. Det finns hopp! När det inte är samma namn som ständigt snurrar runt utan det finns en påfyllnad då går vi på rätt håll, långsamt men på rätt håll.

Jag var med på den workshop som anordnades innan Northern Future Forum för att ta fram konkreta aktiviteter för att få fler kvinnliga ledare. 100 kloka, smarta, drivna, energiska, målinriktade kvinnor som alla var definierade som toppledare. På en förmiddag tog vi fram 14, det skulle varit 10 men vi hade ångan uppe, konkreta förslag för regering och näringsliv att arbeta med. Rut är bra, skaffa en mentor, tveka inte att anta utmaningar, låt dagis öppettider vara mer flexibla, läs entreprenörsskap redan i skolan och mycket, mycket mer kom fram. Kanske inte så mycket innovationer men en tydlig signal att det är klokt att skapa förutsättningar för båda könen att vara bra ledare. Att de finns visar CS-lista idag på.

På tal om ledare så har HR-chefen seglat upp som en ett framtidsyrke. Härliga tider! Det finns få roller som kan var mer komplexa, strategiska, hands on och utmanande än att arbeta med HR. Att fånga rollen med några få ord är nästintill omöjligt. Men om HR har rätt uppdrag, rätt chef och är i rätt företag så finns kan man få kika runt hörnet och vara med och skapa framtiden tillsammans med övriga ledningen. För sist jag kollade så består de flesta företag av människor. Mår de bra så levererar de bättre. Att det finns ekonomi i det kan få betvivla. Sen är utmaningen att få alla att må bra och trivas på jobbet. Vägen dit går via ledarskapet. Det finns mycket att jobba på. Bäst jag kavlar upp armarna och börjar dagen!

Marie

Open space – har ni testat det? Det har jag. Låt mig ge en bild av när 1+1 blir 3. Tillfället var för inte så länge sedan. Vi var nästan 700 skandinaviska kollegor samlade på samma ställe för kick-off. Ibland är det skönt att bara få åka med och delta på stora event proffsigt arrangerade av kollegorna. Det fick jag göra denna gång.

Vi har The power of sharing som ett honnörsord inom koncernen och detta skulle genomsyra hela arrangemanget. Ett moment var Open space och det var det enda jag hade fått viss förhandsinformation. Som ledare vill man gärna ha viss kontroll på vad som händer. Ska man skapa succe så får vill man ge förutsättningarna för det. Vi var några som hade räckt upp handen redan innan och anmält att vi skulle kunna hålla i ett ämne. Hur det skulle gå rent praktiskt hade jag inte riktigt fått kläm på. 

Två av våra duktiga konsulter från Norge beskriver att vi behöver nu få in i runda slängar 100 ämnen. En respektingivande summa, skulle det fungera? Vi skulle fylla en hel eftermiddag med intressanta ämnen i tre olika pass under ca 30 sessioner i varje. Wow – vad häftigt när så många reste sig upp! Du sa ditt namn och vad du vill prata om, dela, diskutera och utbyta. Ämnena haglade ”bra erfarenheter att lämna över från projekt till drift”, ”hur möter vi prispressen i branchen?”, ”enkelt test för kommunikationsstilar” och så vidare. Själv hade jag utlovat ett ämne men det blev två, ”etik i sociala medier” och ”är intelligens allt eller krävs personlighet också för att lyckas i IT-branchen?”.

Sen var det bara att välja mellan alla intressanta ämnen. Viktig del var att använda sina två ben. Om du kände att du bidrog och lärde dig något så stannade du kvar på en session. Kände du att något haltade var det bara att lyfta det benet och gå vidare till något annat du var intresserad av.

En fantastisk övning, salarna kryllade av kompetens och engagemang. Det räckte att två personer hittade varandra med samma intresse så hände saker. Det var inte bara att kunna delge sin egen kunskap eller intresse utan man kunde få en massa kollegor att komma och hjälpa mig att besvara en frågeställning.

Prova open space om du får chansen, det är både att ge och få i samma övning – Tala om the power of sharing!

Marie

Idag gör jag min första dag på jobbet efter en rejäl ledighet. Huvudet rensat och fyllt av savanner, fyrhjulsdrift i gyttjehål, kritvita stränder, lite lejon, leoparder och några gnuer…nåja, rätt många faktiskt! Det är mäktigt att se migrationen av 1 miljon gnuer över Serengeti.

Det är både nyttigt och en förmån att få uppleva andra länder. Att få diskutera samhällsutveckling med vår guide och hans oro över utvecklingstakten i hans land. Vi pratade om hur pensionssystemet ser ut, utbildning, vikten av att få ett arbete och varför männen hade en lägre medelålder än kvinnorna. Det finns likheter men också otroliga skillnader. Hans största utmaning var att hitta en sponsor, gärna skandinavisk, som var villig att investera i en begagnad landrover så att han kunde starta sitt företag. Det blev många och givande diskussioner på kvällarna om hur ett rikt land kunde vara så fattigt och vad vi kunde lära av varandra – för det kan vi!

En situation var när vi skulle checka in på ett av hotellen. Vår guide blev irriterad och frustrerad och vi frågade vad som hänt. Han berättade att det var för dyrt för honom att bo där över natten. Hotellet ville ha 10.000 tanzanizka schilling vilket motsvarar ca 45-46 kronor. Vi blev ställda, vi hade köpt hela tjänsten inkl guide under resan. Var inte allt redan betalt så att han kunde hänga med oss? Naivt av oss kanske. Ett snabbt beslut och vi betalade så att han kunde sova. Det kan ligga andra orsaker bakom men det kändes bra att göra det.

Ingen här hos oss skulle drömma om att behöva betala själv och vara beroende av dricksen för att täcka de utgifter man har på ett uppdrag eller anställning. Betalkort från företaget gör det möjligt att hantera dessa situationer enkelt idag. Istället borde vi nog fundera över om vi i Sverige som är ett så rikt land på många sätt är fattigt på andra sätt. Tar vi för mycket för givet? vårt arbete, våra förmåner, vår familj och våra vänner?

Att se och uppleva saker ur andra synvinklar ger alltid perspektiv. Afrika ger defintivt mycket intryck, tankar och perspektiv. Jag får smälta mina intryck mera men jag har en känsla av att även denna resa till Afrika kommer att påverka mig under lång tid framöver.

Marie

Började dagen med att hoppa in i en taxi för att ta mig till Bromma och kollegorna i Sundsvall. Det var kallt så jag kikade ut genom  porten. Inte en förbeställd taxi i sikte…jag muttrade lite och sen började min mobil ringa. Det visade sig att taxin stod utanför min spaningsradie med taxametern tickande. Det är bara att erkänna – jag blev irriterad! Taxichauffören sa glatt att det löser sig. Han avväpnade min morgontjurighet totalt. Han sa ”det finns en lösning på alla problem – det finns en lösning på alla problem”. Han hade så klart rätt så vi började prata om eritrianska bröllop istället – betydligt intressantare!

Jag har sen ägnat dagen åt en av våra globala HR-processer. Jag gillar den skarpt! En gång per år sätter vi oss ner med alla chefer och går igenom all personal. Hur ser utvecklingen per individ? Har de presterat enligt förväntan? Behövs kompetensutveckling? Det ger tid för reflektion, överblick och ger våra chefer ett bra underlag in i kommande utvecklingssamtal. I denna övning ser vi alla. De som bidrar i det tysta lyfts i jämförelse med de som hörs och syns mycket. 

En av mina goda vänner, C, sa i helgen att idag krävs det att alla hittar sin inre motivation. Att alla lyfter sig lite extra oavsett vilken roll man har. Det var huvudet på spiken av C. För det krävs lite extra av oss alla. Att vara vass inom sitt kompetensområde i kombination med en viss lättja blir helt plötsligt synlig i den övningen vi hade idag. För det krävs lite mer än bara det ena, vi kräver både kompetens och driv. Det krävs modiga chefer för att göra den analysen. Vi har haft det idag, imorgon kommer turen till Stockholm. Jag ser fram emot det.

För att ge ett exempel på att det krävs lite extra så får ettans busschaufför ikväll bli ett gott exempel. Hon var ikväll inte bara en excellent busschaufför som säkert körde oss alla mot Kungsholmen utan gav mig dessutom en komplimang för en av mina ringar som jag själv tycker är helt fantastisk. Det är att lyfta sig lite utanför vad rollen kräver. Jag tror både hon och jag mådde lite extra bra efter det. Jag gjorde det i alla fall!

Tillbaka till morgonens charmiga taxichaufför som hittade lösnigar på alla problem. Även han lyfter sig utöver sin roll. Han insåg att vi hade olika syn på situationen men erbjöd en lysande lösning. Han var dessutom en nyfiken person så han började prata om ditt och datt så simsalabim så hade han en nöjd kund istället för en muttranden. Jag håller helt med honom – det finns en lösning på alla problem!

Nu kallar kudden en annan utmärkt problemlösare. En god natts sömn så är jag pigg för morgondagens utmaningar! Sömnens betydelse för återhämtning…nej, det ämnet får vi ta en annan gång.

Marie

Sitter och småtittar på fotbollsgalan. Sportens värld är är ibland skönt enkel. Det är matcher, resultat, tabeller, först i mål vinner eller den med flest poäng. Jag har haft förmånen att träffa Curre Lundmark. Han hade mycket intressant tänk kring hur man bygger lag och var inte rädd för att ta till oväntade lösningar. Vad har då sportens värld med min vardag att göra.

Curre frågade mig ”vet du när du går till match och när du tränar?” Nej, jag vet inte alltid det. Ofta är det match hela tiden men när ska jag då öva? Eller övar jag hela tiden och aldrig inser att det är match. Sanningen är förmodligen lite mitt emellan om vi ska vara ärliga.

Jag brukar fundera över Curres frågeställning. Den är enkel att förhålla sig till och jag gillar enkelhet. Dilemmat är att det inte är riktigt lika enkelt att identifiera match tillfällena. Ibland är det självklart. Jag träffar någon för en intervju. Vi är båda pålästa, nyfikna, vill göra bra ifrån oss och gemensamt gå vidare till nästa steg – gå i mål.

Ibland blir det match när du minst anar det. Idag var en sådan dag. Några kollegor ville dryfta en fråga med mig. Det ledde vidare till andra möten och avslutades med en presentation. Denna gång kunde jag luta mig tillbaka på att jag var väl insatt i ämnet och vi hade en gemensam målsättning att finna en lösning. Men att jag skulle sluta dagen med ett ”match-möte” visste jag inte när jag klev upp i morse.

Min chef är duktig på att skapa träningstillfällen. Vi filar på presentationer, argumentationer, ställer möjliga och omöjliga frågor till varandra. Det är otroligt värdefullt när det sen är på riktigt. Vi förbereder oss, tränar på det som ska presenteras och upplevs professionella. Det är en utmaning för mig som gärna improviserar och får inspiration av det oväntade. Jag kan säga att övning inte är så tokigt det heller. För inte hade väl Foppa kunnat göra den där vansinnigt, legendariska, genialiska målet om han inte både haft talang och tränat hur mycket som helst. Tack Curre för inblicken du gav mig för så många år sedan om hur du byggde det framgångsrika OS-laget -94.

Så fundera nästa gång om du ska på träning eller om det är match. För om du tränar så kommer du vinna de stora matcherna. Nu ska jag snart njuta av att min hemstads stolthet HIF blir hyllade på fotbollsgalan.

Marie som tar på sig matchtröjan dagligen

Jag drabbas ibland av paradoxerna i mitt yrkesliv. Jag är arbetar på ett IT-företag och är omgiven av kloka och teknik-intresserade personer. Mycket av arbetet sker ändå via kommunikation på olika sätt och det förändras i snabb hastighet. Jag blir numera hårt uppvaktad av företag som ska ge mig nyckeln in bland sociala medier. Hur kommer vi i kontakt med varandra? Ni har väl en Facebook-sida? Twittrar ni mycket? Gör så här så får ni tillgång till den magiska kartan över de sociala medierna!

Allt är givetvis spännande och utveckling är alltid positivt. För egen del drabbas jag då ibland av lätt panik. Ska jag göra si eller så. Inga klara svar utan bara en känsla av att vi måste vara där. Vi fick i förra vecka kloka råd i ämnet och vår Facebook-sida. Som allt annat, ha ett tydligt mål, definiera målgruppen, spreta inte, skapa engagemang och hitta ambassadörerna. Inget nytt under solen. Tips att se det som ett långsiktigt äktenskap…min spontana var att jag uppenbarligen var mer på väg att göra ”the Vegas Way”!

Gränserna suddas ut mellan privat och yrkeslivet. Jag är mån om mitt eget varumärke, hur jag kommunicerar här och på andra ställen. Visst kan det bli fel ibland och en pudel behövs. Jag, precis som alla andra, vill så gärna hitta fram till er andra, för att hitta talanger, för att nå ut med varumärket, för att ni ska veta hur bra det är hos oss. Det är hela tiden en fin balans mellan privat och personligt.

När jag dessutom får alla goda råd många håll så dras jag med. Det blir lite ”guld-stämning” – alla dras till vår tids Klondike, sociala media. Är man inte med så finns vi inte!

Jag fick idag en alldeles färsk undersökning från Uppsala universitet som jag bidragit till. Intressant att läsa slutsatserna kring de nya kontakmönstrena med den nya tekniken. Störst roll i val av teknik, mejl, sms, linkedIn osv avgör hur kontakten är innan. Min mycket snabba slutsats är att jag får fortsätta balansera i min hantering av sociala medier, både privat och professionellt. Jag kommer att vara lite skeptiskt och köpa vad som helst i guldfälten och samtidigt blir det lite Vegas för Förborgen. Allt är precis som vanligt – lite paradoxer och full fart framåt!

Marie