Jag påtalade för en av mina vänner att han har gett upp och frågade varför.

Hans svar:

Jag vet helt enkelt inte hur man gör när man ger upp.

Då svarade jag:

Du säger nu exakt samma sak som jag också gör, och alla som känner mig också vet.

Jag ger inte upp, men det får då som konskevens att en del betraktar en som någon slags rättshaverist i vissa sammanhang, men nu var det givetvis inte det sättet att ge upp på, vi pratar om, eftersom du aldrig debatterar för din sak.

Varför jag direkt kunde se att du gett upp är när du säger att de begränsningar (girighet, maktbegär,  själviskhet) människor anses ha, skulle vara genetiska.

Problemet:  du har skapat en dogm som du själv tror på.

Vad är det jag försöker bekämpa i den här världen? Jo dogmer som genom att repeteras om och om igen därmed anses som sanna.

Kom ihåg det jag sa om Occam’s razor häromdagen, min anmärking är att många människor verkar vara programmerade så att ”enklaste” betyder ”kortaste”, vilket inte är rimligt ur ett datamodelleringsperspektiv. Den ”enklaste” modellen är förstås den mest ”sannolika”,  inte den som verkar mest tilltalande osv.  Den som skulle programmera en AI på det sättet skulle jag sparka ut, de skulle inte ha i labbet att göra.

Förvisso, ger detta synsätt då att världsbilden kan fladdra mycket, men för en solipsist där de enda sanningar jag själv anser mig veta är:
1. Jag tänker, alltså finns jag (axiom, om man bortser från att jaget är en illusion)
2. Behandla andra som du själv vill bli behandlad (empiri, och dynamisk programmering)

så spelar det ingen som helst roll hur världen är funtad, vilka processer som gett upphov till det eller det fenomenet. Det enda man kan observera är att många saker inte är sanna, eftersom det finns onödiga konflikter i världen.

Och om varför jag observerar att du har gett upp:

1. Du kan inte veta att dessa människans brister är genetiska.
2. Du kan inte veta att genetiken verkligen är en förklaringsmodell.

Det är väldigt konstigt egentligen inom vissa grenar av vetenskapen, där måste man hitta EN teori som är den ”sanna”, men för en som är van med vetenskapliga hypoteser och datamodellering är givetvis ett sånt tankesätt inte rationellt. Här verkar det bara vara fysikerna som är vettiga, de låser sig inte vid en världsbild.

Det går säkert att finna många tusen förklaringsmodeller till att vi upplever och gör det vi gör just nu.

Genom att stirra sig blind på och försöka förklara varför och vilka processer som gett upphov till detta, och tex anta att det hela är genetiskt.  Jaha, och om det är genetiskt, vad skall vi göra då, skall vi göra gentarapi på hela världens befolkning, spränga planeten, eller möjligen tänka oss att det finns andra möjligheter?

Man får inte låsa sig fast vid en teori och anta att detta är förklaring till allt.

För att du skall kunna återgå från denna uppgivna position, jag säger bara en sak!

Byt världsbild, bli solipsist!

Om du gör det, då kommer du att se världen i ett helt nytt perspektiv, saker och ting som du envist försökt att hitta någon rimlig förklaring till, blir inte längre viktiga, men…

Genom en solipsistisk världsbild, (Descartes), då blir allt möjligt, och du kan istället för att försöka förklara den värld du observerar med alla möjliga förutfattade idéer, kan du istället koncentrera dig, vilket jag gör, på att lösa problemen.

En av de bloggare jag refererade till igår, alltså Magnihasa tror jag också är solipsist, och jag börjar ana att en stor del av Piratpartisterna är solipsister eftersom vi är utan fördomar om saker och ting. (OBS att vara solipsist är inte inkonsistent med tex Kristendom, Buddism, Islam, Hinduism, Ateism eller någon annan religion)
Faktum är nog att Buddismen är nog rätt solipsistisk egentligen, men religion och filosofisk världsbild är givetvis två skilda saker.

Min nya slogan:  Ge inte upp, bli solipsist !

eller nåt

Detta inlägg ingår i ett konspiratoriskt zombieapokalyps-projekt som drivs på många olika håll, tex detta av Computer Sweden.